Flyktingar, smartphones och Facebook
Just nu präglas Europa av flyktingsituationen. Här på Gotland välkomnas flyktinggrupper på flera olika ställen – krig och oroligheter i Syrien och Afghanistan tvingar alltså iväg människor som söker sig ända hit, till en ö mitt i Östersjön. Vår värld hänger ihop.
Det som gör att vår värld hänger ihop är människor och för att de ska kunna hänga ihop så krävs någon form av kommunikation.
Om jag skulle behöva fly idag, så skulle internet vara min bästa vän och för att kunna ta del av internets utbud av information och tjänster, så skulle jag ta med mig min iPhone. Faktum är att om jag kunde så skulle jag nog ta med mig två iPhones, så att jag skulle klara mig även om en av dem gick sönder, blev stulen eller tappades bort.
En del har ifrågasatt att flyktingar har med sig smartphones… Det krävs inte så mycket praktisk fantasi för att inse att en smartphone är ett av de viktigaste verktygen för dem som är på flykt. Med min iPhone håller jag koll på vad jag har på banken, kan boka och betala både hotellrum, tågbiljetter och flygbiljetter. Jag har ständig tillgång till kartor där jag har utmarkerat var jag själv befinner mig och faktiskt, i appen Hitta Vänner kan jag också se var mina närmaste vänner befinner sig – om de har gett mig tillåtelse att göra det och om de också har iPhones. Ovärderliga funktioner om jag vore på flykt.
I en artikel i Aftonbladet berättar UNHCR att de delar ut SIM-kort till flyktingar just därför att smartphones är så viktiga redskap.
Vi använde internet hela vägen, vi hade enbart mobilen till hjälp för att boka hotell, hitta en järnvägsstation eller ta oss igenom en skog, berättade Hesham Muadamani från Syrien, som lyckats ta sig till Tyskland.
Ett annat viktigt redskap för flyktingarna är Facebook och Facebook-grupper, tack vare dessa tjänster kan människor på flykt hålla kontakt med och hjälpa varandra.
Att smartphones och Facebook är till så stor hjälp för människor på flykt tycker jag är ett tydligt tidens tecken på att internet är en av våra viktigaste infrastrukturer. Det skär sig när jag läser att någon kändis valt att avstå sin smartphone under en period eller när jag möter människor som fortfarande vägrar Facebook, och att de gör det med illa dold stolthet. För mig uttrycker det att de inte vill vara tillgängliga, att de vill hålla ett avstånd till andra och säkerligen tänker de inte själva på att de samtidigt försvårar för andra att hålla kontakten med dem. Jag ser inget fint och ädelt i det.
Oavsett om man behöver hjälp eller vill ge hjälp så är Facebook ett förträffligt redskap. Här på norra Gotland finns en Facebook-grupp där många praktiska problem runt flyktingmottagandet avhandlas, det kan skickas ut en fråga om någon kan ge bort vinterskor i storlek 38, det informeras om möten och man länkar till tips och viktig information.
Det är vad som är fint och ädelt i mina ögon: att människor går ihop och hjälper varandra. Jag blir så himla stolt över alla fantastiska människor här på ön som bestämt sig för att de flyktingar som kommer hit ska få det riktigt bra. Nätkärlek.
Vi människor vill hänga ihop. Hela vägen från Afghanistan och Syrien till ett litet samhälle på norra Gotland. Tack vare internet, smartphones och Facebook är det möjligt.
PS. Och då har jag inte ens nämnt alla de hjälpaktioner som använt Facebook för att samla ihop pengar och informera. Via Facebook har jag kunnat följa dels ett gotländskt initiativ, From Gotland to Lesbos With Love, där en liten grupp åkte ner för att hjälpa flyktingar som kom med båtar till Lesbos och dels organisationen Carry the Future från Kalifornien som åkte till Lesbos för att dela ut bärselar till flyende familjer med små barn.
