Så här i mitten av februari 2022 känns framtiden mer hoppfull än vad det gjorde för två år sedan. Frågan jag vill ställa är om pandemin är över nu, men samtidigt känns det som att utmana ödet… Kanske lurar ännu en ruggig mutation av Coronaviruset runt hörnet? Kanske utlöser konflikten mellan Ryssland och Ukraina ett tredje världskrig? Kanske ger solen utanför mitt kontorsfönster bara en bedräglig förhoppning om en ljusare framtid?
Men på riktigt blir det lite ljusare för var dag. Vi som klarat oss så länge från Covid, trillade dit sista veckorna i januari. Då hade vi just tillfrisknat från en influensa vi fick runt jul. Att vara sjuka till och från under en så pass lång period har förstås inneburit att vi halkat efter i våra Att Göra-listor, men jag tror att vi nästan är ifatt nu och det känns så bra!
Om jag tittar tillbaka på hur det var våren 2020 så märkte vi av att en våg av tveksamhet bredde ut sig bland kunderna. De visste inte hur pandemin skulle påverka deras företag och detta med marknadskommunikation hamnade längre ner på prioriteringslistan. Det var ganska dött hos oss under ett par månader till den ”initiala krampen” släppte. Sen droppade uppdragen in och har fortsatt att göra så. Jag känner mig så tacksam. Vi har jämfört med många andra klarat oss bra.
Jobbmässigt är den stora skillnaden nu mot för två år sedan att så många äntligen tog klivet över till att ha digitala möten. Tekniken har funnits länge, men tröskeln till att använda den har varit hög. Det har känts oartigt att be en kund om ett digitalt möte, fast idag är det tvärtom hänsynsfullt att föreslå ett digitalt möte. För vår del har det särskilt underlättat när vi har arbetsmöten med kunder utanför Gotland.
Det vi allra mest längtar efter nu, är att få träffa folk! Mingla, prata och få social energi. Fast kanske kramas vi inte lika frikostigt som innan? Jag vet inte. Det enda jag vet att förutsättningarna för att 2022 ska bli bättre än både 2020 och 2021 är goda. Nu är det upp till dig och mig!