Roliga samarbeten ger ny energi!

Vi startade vårt företag för 25 år sedan. Wow. Det känns märkligt. Vi har alltid varit bara två personer på Stenströms och hur vi än har funderat så har vi alltid kommit fram till att vi vill vara just två, men gärna i samarbete med andra. Det betyder att vi genom åren har samarbetat med olika företag, men mer som enstaka samarbeten, inte som en kontinuerlig arbetsform.

kusinrna_kreadag

Kreadag med Kusinera

2015 började vi samarbeta mer långsiktigt med två reklambyråer: Kusinerna Kommunikation i Visby och Navii i Västerås. Det betyder att vi idag har tre ingångar till jobb, eftersom vi förstås fortfarande har egna kunder också.

Dessutom inledde jag ett samarbete med ingenjör Scott Murray i Fremont, Kalifornien. Med honom som språk- och textgranskare kunde jag leverera engelska texter om teknik. Tyvärr avbröts det samarbetet på det allra sorgligaste sättet: han blev hastigt sjuk och dog sommaren 2016. Nu samarbetar jag istället med redaktör Debbie Elicksen, Edmonton, Kanada.

Känslan av att någon annan är projektledare

Roine och jag är vana vid att det alltid är någon av oss som är projektledare. Nu är det ibland någon på Kusinerna eller på Navii som tar rollen. Det är spännande och ofta skönt, som omväxling till hur vi brukar jobba. Då kan vi fokusera på att bara göra våra bitar.

Insikten om att vi kan be andra om hjälp

När det bara är Roine och jag som jobbar med ett uppdrag, så är vi totalansvariga för hela paketet. I många fall är det jättebra, eftersom det gör att vi verkligen lär känna kunden och kan bygga förtroende. Men när vi kör fast kan det ibland kännas frustrerande att allt hänger på bara vi två.

Så sent som i våras jobbade vi med ett stort projekt tillsammans med Kusinerna och kom till ett knepigt moment där vi inte visste hur vi skulle komma vidare. Plötsligt slår det oss att samarbete ju inte bara består av att DE ber oss om hjälp, utan VI kan ju faktiskt be dem om hjälp också. Vilken uppenbarelse för två personer som är vana att klara sig själva i alla lägen!

Vi får mer beröm och uppskattning!

Roine och jag lever och jobbar tillsammans. Vi är rätt så bra på att vara snälla mot varandra och visa uppskattning, men mycket av det vi utför i jobbet är vi ju så vana vid. Vi tar mycket för givet. Dessutom är det svårt att berömma varandra allt för frikostigt inför andra, eftersom vi ju också är gifta, och därmed jäviga.

Därför är det extra roligt när vi får beröm för det vi gör i samarbete med Navii eller Kusinerna. Det är inte bara Roine och jag som går runt och kliar varandras ryggar, utan berömmet kommer utifrån och det ger energi!

Inspirerande att se hur andra gör

Sen är det självklart roligt att få inblick i hur andra företag i branschen jobbar. Det blir en måttstock för vårt eget arbete, en inspiration och något av en ”sträck på dig och höj kvaliteten”-upplevelse.

Det här kan handla både om ren produktion och hur man sköter kundkontakter.

Roligt att få jobba med nya kunder

Vi är bara två personer och vi inser att stora företag nog hellre vill lägga sina uppdrag hos företag med fler anställda. Tack vare att vi samarbetar med Kusinerna och Navii som har fler anställda, får vi nu ingångar till en del större företag.

Sen har vi ju alla våra egna kontaktnät som gör att vi får in olika kunder. När det nu är så att Kusinerna ligger i Visby och Navii i Västerås, får vi på köpet en större geografisk spridning på de jobb vi utför.

Scott Murray jobbade bland annat med rymdteknik. Debbie Elicksen minglar med Kanadas premiärminister Justin Trudeau.

Scott Murray jobbade bland annat med rymdteknik. Debbie Elicksen minglar med Kanadas premiärminister Justin Trudeau.

Samarbeta över olika tidszoner

När jag skrev tillsammans med Scott och nu när jag skriver tillsammans med Debbie, så behöver vi tänka lite extra på hur vi ska kommunicera, när vi ska kommunicera, och hur vi ska hantera dokumenten vi jobbar med. Jag måste lära mig hur en för mig ny person läser instruktioner. Vi måste tillsammans hitta sätt att bolla olika frågor med målet att skriva riktigt bra texter.

En bonus med olika tidszoner är att när jag sover, så jobbar den andre. När jag kliver upp på morgonen, ligger nattens jobb i DropBox och väntar.

Faktumet att den jag samarbetar med befinner sig i USA eller Kanada gör också att jobbet KÄNNS mer internationellt och det är bra, eftersom produkterna vi skriver om säljs på en internationell marknad.

Nya samarbeten gör att vårt företag utvecklas

Det känns som det ligger i tiden att företag jobbar tillsammans för att vinna fördelar i form av kompetens och andra resurser. Något som är kännetecknande för mig och Roine är att vi ständigt försöker lära oss nya saker och att vi alltid försöker hitta både mer effektiva och kreativa sätt att jobba. Vi försöker se varje kunds speciella förutsättningar och därför blir inte vårt jobb rutinmässigt eller upprepande.

När vi nu samarbetar med andra, så är det andra förutsättning som ändrats som gör att alla inblandade måste tänka nytt för att anpassa sig till nya arbetskonstellationer.

Summa summarum, när vi bygger nya samarbeten så utvecklas också vårt lilla duo-företag och det gillar vi!

Flyktingar, smartphones och Facebook

pojkepaflykt

Just nu präglas Europa av flyktingsituationen. Här på Gotland välkomnas flyktinggrupper på flera olika ställen – krig och oroligheter i Syrien och Afghanistan tvingar alltså iväg människor som söker sig ända hit, till en ö mitt i Östersjön. Vår värld hänger ihop.

Det som gör att vår värld hänger ihop är människor och för att de ska kunna hänga ihop så krävs någon form av kommunikation.

Om jag skulle behöva fly idag, så skulle internet vara min bästa vän och för att kunna ta del av internets utbud av information och tjänster, så skulle jag ta med mig min iPhone. Faktum är att om jag kunde så skulle jag nog ta med mig två iPhones, så att jag skulle klara mig även om en av dem gick sönder, blev stulen eller tappades bort.

En del har ifrågasatt att flyktingar har med sig smartphones… Det krävs inte så mycket praktisk fantasi för att inse att en smartphone är ett av de viktigaste verktygen för dem som är på flykt. Med min iPhone håller jag koll på vad jag har på banken, kan boka och betala både hotellrum, tågbiljetter och flygbiljetter. Jag har ständig tillgång till kartor där jag har utmarkerat var jag själv befinner mig och faktiskt, i appen Hitta Vänner kan jag också se var mina närmaste vänner befinner sig – om de har gett mig tillåtelse att göra det och om de också har iPhones. Ovärderliga funktioner om jag vore på flykt.

I en artikel i Aftonbladet berättar UNHCR att de delar ut SIM-kort till flyktingar just därför att smartphones är så viktiga redskap.

Vi använde internet hela vägen, vi hade enbart mobilen till hjälp för att boka hotell, hitta en järnvägsstation eller ta oss igenom en skog, berättade Hesham Muadamani från Syrien, som lyckats ta sig till Tyskland.

Ett annat viktigt redskap för flyktingarna är Facebook och Facebook-grupper, tack vare dessa tjänster kan människor på flykt hålla kontakt med och hjälpa varandra.

Att smartphones och Facebook är till så stor hjälp för människor på flykt tycker jag är ett tydligt tidens tecken på att internet är en av våra viktigaste infrastrukturer. Det skär sig när jag läser att någon kändis valt att avstå sin smartphone under en period eller när jag möter människor som fortfarande vägrar Facebook, och att de gör det med illa dold stolthet. För mig uttrycker det att de inte vill vara tillgängliga, att de vill hålla ett avstånd till andra och säkerligen tänker de inte själva på att de samtidigt försvårar för andra att hålla kontakten med dem. Jag ser inget fint och ädelt i det.

refugee_solros

Oavsett om man behöver hjälp eller vill ge hjälp så är Facebook ett förträffligt redskap. Här på norra Gotland finns en Facebook-grupp där många praktiska problem runt flyktingmottagandet avhandlas, det kan skickas ut en fråga om någon kan ge bort vinterskor i storlek 38, det informeras om möten och man länkar till tips och viktig information.

Det är vad som är fint och ädelt i mina ögon: att människor går ihop och hjälper varandra. Jag blir så himla stolt över alla fantastiska människor här på ön som bestämt sig för att de flyktingar som kommer hit ska få det riktigt bra. Nätkärlek.

Vi människor vill hänga ihop. Hela vägen från Afghanistan och Syrien till ett litet samhälle på norra Gotland. Tack vare internet, smartphones och Facebook är det möjligt.

PS. Och då har jag inte ens nämnt alla de hjälpaktioner som använt Facebook för att samla ihop pengar och informera. Via Facebook har jag kunnat följa dels ett gotländskt initiativ, From Gotland to Lesbos With Love,  där en liten grupp åkte ner för att hjälpa flyktingar som kom med båtar till Lesbos och dels organisationen Carry the Future från Kalifornien som åkte till Lesbos för att dela ut bärselar till flyende familjer med små barn.

Stenströms – nu i Kappelshamn!

Hösten 2007 skaffade vi kontor i fd hamnterminalen/hamnhuset i Visby. Nu, drygt sex år senare, har vi sagt upp kontoret. Det började med att vi läste i tidningen att Region Gotland och Gotlands Bryggeri verkade vara överens om att hamnhuset ska rivas och ersättas med ett nytt bryggeri, men att regionen då ska erbjuda nuvarande hyresgäster alternativ.

Plötsligt kom frågan om kontor, var vi vill vara, att lyftas upp. Till att börja med höll vi utkik efter andra kontor, men en söndag, när vi diskuterade om vi skulle nappa på ett erbjudande om ett annat kontor eller inte, så uttalade vi de nästan otänkbara orden ”vi kanske inte behöver något kontor i Visby?”.

Klonk! Man kunde nästan höra hur biten föll på plats i livs- och arbetspusslet. Vi kanske inte behöver något kontor, vi kanske kan återgå till att ha kontor här hemma?

Varför ska vi ha kontor i Visby?

Om vi backar till 2007 var läget lite annorlunda. Ta en sådan sak som sociala medier 2007 – fanns det ens? Ett viktigt skäl till att ha kontor i Visby var att ha en närvaro där. Idag, 2014 är det lättare att hålla en närvaro i kunders medvetanden eftersom vi påminns om varandra i sociala medier, främst Facebook.

När det handlar om att jobba och hålla kontakt med kunder har vi alltid skött det delvis från Kappelshamn. Vi trivs med arbetsron här hemma. Om vi behöver ha möten i större lokal kan hyra in oss i mötesrum i Visby när det behövs och dessutom, det vore kul att kunna hålla kurser och andra möten här i Kappelshamn, då kan vi ju vara hos Maven Diner Café!

Nu är vi i färd med att ställa i ordning våra arbetsrum här hemma. Roine har redan tagit hem sitt ståbord och jag står på tur för att inreda mitt nya arbetsrum på jobbverandan. Det känns så kul! (Tyvärr kan jag inte få med vårt orangerutiga golv…) Vi har kvar kontoret i Visby till den sista februari – sen är det Kappelshamn som gäller!

Landsbygdsutveckling eller världsutveckling?

Den här förändringen har fått mig att tänka på hur den här flytten går i linje med hur vårt lilla duoföretag utvecklas. När vi flyttade till Gotland 2000 betraktade vi Gotland som vår huvudmarknad och att uppdrag på fastlandet var lite bonus. Då kämpade vi för att få våra första uppdrag på Gotland och vägen gick längs två spår, ett där uppdragen kom via företag på norra Gotland och ett annat där uppdragen kom via Gotlands kommun.

Idag har vi ett annat tänkande. Den digitala världen erbjuder nya möjligheter till utveckling. När vi rent faktiskt kan skaffa en kund i Malmö via Twitter eller en kund i Kalifornien via en samarbetspartner och hanterar uppdrag via Facetime, Facebook, Dropbox och mail så börjar vår fysiska placering spela allt mindre roll. Dessutom, med tanke på att jag under de två senaste åren haft allt mer att göra med Kalifornien, blir tidsskillnaden en faktor att ta hänsyn till. Rent faktiskt har det mesta av kommunikationen skett under tidig morgon eller sen kväll – tider då jag i vilket fall inte befinner mig på ett kontor i Visby…

När internet slog igenom i mitten av 90-talet var det många som pratade om möjligheten att jobba på distans, men av någon anledning var det trögt att få igenom det. Visionen om att allt fler skulle bosätta sig på landet för att få njuta av en fantastisk livsmiljö samtidigt som man jobbar för uppdragsgivare eller arbetsgivare på helt annan plats, blev inte så mycket mer än just en vision.

Idag, 2014, finns sociala medier och det känns som att idén om att distansarbeta nu gått in i version 2.0. I och med att jag och Niklas Myhr snart ger ut boken Det Goda Tramset i sociala medier kommer vi också att börja sälja digitala produkter – e-böcker – och därmed handlar begreppet marknad, inte längre om just det geografiskt lokala. Det kommer att vara lika enkelt att köpa en av våra e-böcker i Melbourne som i Haparanda eller Burgsvik.

Vi vet ännu inte vad allt detta innebär och vart det ska leda oss. Vi vet säkert att vi ser fram emot att fortsätta att jobba med våra härliga kunder var ni än befinner er. Vi kan ses över en kopp kaffe hos er, hos oss eller var och en hos sig, fast med kommunikation via FaceTime eller Skype!

Välkommen att höra av dig!

 

Från Svenskt Näringslivs Framtidsmöte

Åsa hade förmånen att få delta i Svenskt Näringslivs Framtidsmöte 14–15 maj 2012. I filmen visas glimtar från mötet och hon blir också intervjuad.

Läget i mars?

Jo då, vi jobbar på. Region Gotlands Årsredovisning är under produktion och upptar det mesta av Roines tid. Jag ägnar mig åt tre olika uppdrag som kommer att bli synliga framöver och några till… Läs hela inlägget

Det går bra nu